Le Monde diplomatique IV
Förord
Det här är det fjärde numret av Le Monde diplomatique på svenska. Vi ger som vanligt ut ett urval av de bästa artiklarna från de över 70 olika upplagorna av Le Monde diplomatique som fi nns på olika håll i världen. Vår avsikt är att problematisera det som annars lätt bara susar förbi i nyhetsfl ödet utan att ifrågasättas.
Vi är övertygade om att den enda vägen till en kreativ politik är att försöka konfrontera de problem som vi stöter på, vare sig det handlar om mänskliga tragedier i Gaza (se Diplo III) och i Pakistan (se s. 9) eller om hur man ska ställa sig inför mera vardagsnära fenomen som Google (se s. 35) och Wikipedia (se s. 19). Konsekvenserna av hur vi väljer att handla, förhålla oss eller bara tycka, är i alla fallen lika globala och en fråga om komplexa sammanhang som det ofta inte finns rum för att diskutera i vanliga massmedier. Det gäller att försöka upptäcka den blinda fl äck som hindrar oss att se sambanden mellan pågående konfl ikter i världen.
Just nu, i skrivande stund, utspelar sig konfl ikter i Sri Lanka och vid gränsområdet mellan Afghanistan och Pakistan (se s. 9). Händelserna i Gaza påminner oss om dessa konfl ikters karaktär. Till exempel tvingas de palestinska myndigheterna gång på gång att be om hjälp eft er en ny katastrof, medan drivkraft en bakom den långa konfl ikten i Mellanöstern analyseras mer sällan.
Redan i det första numret av svenska Diplo (2008) rapporterade vi från Georgien. Nu, mer än ett halvår senare, försöker vi i ljuset av det som sedan hände där att fråga oss vad som låg bakom konfl ikten som blossade upp i höstas (se s. 99 och 113).
Rapporteringen om den ekonomiska krisen karakteriseras av en förstelnad konsensus kring det enastående, det unika med situationen, fast vi sedan 1980-talet har bevittnat allt mera instabilitet på de internationella fi nansmarknaderna: såväl i Mexiko, Sydostasien, Ryssland som i Sydamerika. Visst är krisen unik; men det räcker inte att bara konstatera detta. Det är hårresande hur människor som kallas finansproffs faktiskt har låtsats förvånade då bottnen rasade: instabiliteten är ju en del av de ”fria” finansmarknaderna. Det behövs en omfattande diskussion om vad det är som gör att vi ständigt framkallar sådana kriser och om vad som är ändamålet med dem.
Vilka de omedelbara verktygen för att lätta på krisen än är, är det viktigt att de ekonomiska resurser som sätts in för att motarbeta en depression faktiskt används på ett sätt som minskar hotet av nya krig och konfl ikter. Till exempel förespråkas ett grönt New Deal för att minska hotet från klimatförändringarna, som direkt inverkar på situationen för dee jordlösa i Brasilien (s. 95) samt till exempel inuiterna, som lever på de arktiska områdena (se bilden på pärmen). Men för att vara mer än en slogan, måste en sådan ny ekologisk överenskommelse i samhället innehålla strikta villkor (se s. 69). Frågor om självförsörjning av livsmedel och om protektionism har plötsligt aktualiserats igen, eft er att ha varit bannlysta länge av ideologiska skäl (se läget i Brasilien s. 81 och protektionism: s. 55).
Le Monde diplomatique vill i detta nummer också diskutera sådant som kampen om framtida resurser och rätt till information. Det handlar om komplexa sammanhang där inrotade uppfattningar om immateriella rättigheter är satta i gungning. Här fi nner vi såväl en potential för en mera omfattande global off entlighet som medel för dess förverkligande. Men riktningen verkar just nu snarare reaktionär: I Finland har regeringen redan lagt ut ett lagförslag, som skulle dra in journalisternas källskydd i frågor där ett spridande av aff ärshemligheter kan misstänkas. Och den internationellt uppmärksammade Pirate Bay-rättegången i Sverige har visat var konfl iktlinjen i den kapitalistiska världsekonomin just nu dras. Artiklarna om Wikipedia och Google ger en inblick i de öppna och kommersiella världar som ligger bakom omvälvningen av informationsbehandling.
Att människor kan få tillgång till Internet, kultur och information till ett rimligt pris kan kanske bli möjligt inom en snar framtid. Något som är viktigt för att kunna leva ett gott liv. Lika mycket (fast mer akut) är lösningen till långvariga konfl ikter är nödvändig för människorna i flyktinglägren. Och ett Grönt New Deal i någon form är ett måste för att våra ekologiskt ohållbara konsumtions- och produktionsmönster i industriländerna ska få ett slut.
Att ta itu med den strukturellt blinda fläcken är att se på hur vi lever, hur våra politiska val och strukturer inverkar på människor runtom denna planet. En sådan inställning kan vi kalla metodisk kosmopolitism; konsekvenserna för problemlösning stannar inte inom arbetsplatsens eller hemmets väggar, inte heller inom stadens och nationens gränser. Det är omöjligt att få en fullständig insyn i krisernas omfattning och våra handlingars konsekvenser i en fragmentarisk värld, men man kan i alla fall ta några steg i den riktningen.
(AH, AS, OB)
Upp
|
