Le Monde diplomatique II
 Kartbilaga
Förord
I skrivande stund rapporteras våldsamma sammandrabbningar mellan polis och demonstranter på Island. Demonstrationer har pågått under sex veckor. Demonstrationerna tog ny fart efter det att den Internationella valutafonden (IMF) gav ett ”räddningslån” åt Island till ett värde av 17 miljarder kronor (eller 2,1 miljarder euro). ”IMF krossar utbildning, välfärd, sjukvård och demokrati”, stod det på plakaten. Isländsk media rapporterar att lånets villkor är hårda. Det är första gången på över 30 år som ett västerländskt land är tvunget att be IMF om hjälp. Organisationen är välkänd för att kräva privatiseringar och liberaliseringar av utvecklingsländer som råkat illa ut. De centrala händelserna i höst är finanskrisen och presidentvalet i USA. Varken Le Monde diplomatique -läsarna eller de myndigheter som övervakar finanssystemen torde vara överraskade av finanskrisen: i ett antal artiklar och ledare sedan finanskrisen i Asien 1997-1998 har inte minst redaktionerna för tyska och franska LMD varnat för att vårt finanssystem är i händerna på spekulanter. Kravet som upprepats gång på gång har varit att man borde införa en reglering av de alltmer fiktiva finansmarknaderna för att undvika overdriven skada på realekonomin.
Krisen handlar inte endast om bankerna (se s. 9) längre, och det går inte heller att avfärda orosmolnen i Sverige och Finland. Det amerikanska statsmaskineriet diskuterar nu om den svårt drabbade bilindustrin ska få statsstöd eller inte. För de svenska bolagen Volvo och Saab, och framför allt deras anställda kan beslutet bli dystert, eftersom de ägs av Ford och General Motors. Blir det snart Sveriges tur att rädda vad som efter uppsägningarna i höst finns kvar av bilindustrin?
I USA är krisen ännu mer allvarlig. Under årets första nio månader har en miljon jobb försvunnit. Landet lider av tre stora underskott som måste hanteras. Underskotten i budgeten, i bytesbalansen och i hushållens balansräkningar är så stora att alla tänkbara lösningar kommer att innebära förändrade villkor för resten av världen. Vad betyder detta? Det är nyckelfrågan i den andra Le Monde diplomatique -pocketboken på svenska. Vår vandring runt världen visar inte endast krisens verklighet just nu utan också hur styrkeförhållandena i världen förändras: USAs hegemoni utmanas på allvar. Vad sker med finanscentret på Wall Street (s. 37)? Är det Kina som styr ekonomin i världen nu (s. 15 och 21)? Och var positionerar sig Latinamerika (s. 67), Indien (s. 55), eller Frankrike (s.99), som har tagit en mer aktiv roll den senaste tiden? Världen är verkligen ny. Men också i USA vädrar man förändring.
LMD:s svensk-finska redaktion var på plats och bevakade valet i USA. Vi delar den allmänna uppfattningen, att Obama hade lyckats med att mobilisera en sällsynt effektiv gräsrotskampanj. Genom att använda Internet och insamla små medel från en stor mängd människor lyckades man nå ut till stora grupper som på ideell basis ville förändra USA.
Vi såg det här i Virginia – en sydstat som nästan alltid i modern tid röstat republikanskt. Under valdagen syntes nästan bara Obama-kampanjen. Man knackade dörr och visste vilka som registrerat sig men ännu inte röstat. Flygblad och broschyrer delades ut överallt. Arbetet bestod i att närmast dra med sig människor till vallokalerna. Resultatet blev att Virginia valde en demokratisk presidentkandidat för första gången på länge. ”Historien är slut”, påstod Francis Fukuyama på 1990-talet, men han hade fel. Obama har lovat avsluta Irakkriget, ta itu med klimatförändringen och underlätta fackföreningarnas möjligheter. Människor och folkrörelser förändrar världen.
Även på Le Monde diplomatique -redaktionerna på olika håll vill vi helst glömma Margaret Thatchers påstående: ”det finns inga alternativ”. Serge Halimi I Frankrike väntar nu på att alternativ från vänster. I Norge skriver Remi Nilsen att ”det [nu] är möjligt och nödvändigt att skapa alternativ till den rådande apitalismen.”
Islands erfarenhet visar, att det är en enorm skillnad mellan att dela ut hjälp och att själv råka ut för svårigheter. Och att detta blir kännbart för de människor som drabbas av krisens följder. IMF:s och nyliberalismens makt att förändra ett samhälle i svårigheter konkretiseras nu brutalt för islänningarna.
Är medicinen värre än sjukdomen? Beroendet av IMF förändrar Island, men säkerligen också uppfattningarna om vem som är rik och vem som är fattig i vår värld. Och finanskrisen, som hittills orsakat mest problem i de allra rikaste och fattigaste länderna, stärker också självförtroendet i nya maktcentra i Syd. Är den bittra medicinen i USA och Island och insikterna om styrka i de förra kolonierna också en öppning för mer global rättvisa?
Förändring kräver hopp. Därför kan Obama, TV-serien Noor i Saudiarabien (s. 49) och den nya argentinska medielagen (s. 119) inspirera oss. Människor kan försöka förändra saker och ting för att lösa problemen i sin egen vardag. I Finland kämpar de som fick sparken, efter att cellulosafabriken i Kemijärvi lades ned, fortfarande för sina arbetsplatser. I Spanien och Italien har liknande fall lett till att arbetarna gått ihop i ett kooperativ och fortsatt verksamheten. De här inspirerande exemplen är bra att komma ihåg i en kris. Vi tror på att alternativ alltid existerar, och att det framför allt den politiska fantasin som måste ges spelrum nu när nyliberalismen har misslyckats. Varje kris är trots allt också en möjlighet.
(OB, JW, SC)
Upp
|
